Hur kan ett år gå så fort?
29 Oktober 2015
Om alldeles strax fyller Torsten ett helt år. Sitt första. Han har varit med på jorden ett helt årsvarv och jag kan inte förstå hur tiden kunde gå så fort. Han föddes ju nyss. Alldeles precis nyss. Åtminstone minns jag det som om det vore nyss. Hans fina bebiskurrande, de små gnyende lätena, känslan av en liten lätt bebis sovandes mot mitt bröst.
17:59:12
Vardagsliv
Den lilla skrutten. Helt ny i världen och så trygg. Så fin.
Just nu är han tokfrustrerad och skriker av ilska. Han gåtränar, bits, odlar tänder och är en sån där underbar och krävande ettåring. Precis som dem ska vara. Så mycket kärlek!
Jag går runt och smågrinar de här sista dagarna av min mammaledighet. Sorgen inför vår seperation är hård och hänsynslös. Det bästa jag kan göra är att försöka hitta det positiva med att börja jobba osv men helt ärligt. Just nu kan jag inte se något positivt med det alls. Jag hade gärna fortsatt i min bubbla med mina barn ett tag till. Nu kommer den där fruktade vardagen och mörka vintern. Det är dags att bli sådär brutalt medveten om att jag inte äger mina barn och att det är dags för dem att vara på egen hand i samhället ibland. Eller det kanske är dags för mamman att vara på egen hand i samhället ibland. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter båda två. Mina små skruttfisar.
Kommentarer
Trackback