När jag är bra.
Åhhhh. Då är vi två halvdåliga dvs lagom duktiga fantastiska morsor.
Här kommer min novell om hur mitt "dåliga" moderskap faktiskt skapade 2 kreativa & coola barn. Tänk om jag vetat detta när jag hade ångest över att jag sällan lekte med min 1 & 2 åring...
Det där eviga dåliga mamma samvetet va skit jobbigt men jag sa upp mig för flera år sen.. Jag tyckte låtsas fikor & duplo hus va skit tråkigt. Orkade sällan mer än 10 min innan jag smög iväg för att vika tvätten framför tvn, laga mat, städa eller blogga. Fast såklart med ett öra & öga med för deras säkerhets skull.
Seriöst VEM orkar leka i timmar & sitta vid sina barns sida hela tiden. Och ärligt hur bra är det för barnen? självklart ska man lyssna på vad dom säger & se vad dom visar upp. Men typ där går min gräns. Leka får dom oftast göra själva.
Min erfarenhet & mitt diplom är mina döttrar, snart 6&8 år. Dom är väldigt kreativa och har massa fantasi. Dom leker, pysslar & fixar massor på egen hand. Ensamma, tillsammans eller med kompisar. Dom bygger världar med sitt playmobil, dukar upp för fest i hallen uppe, bygger kojor m filtar och tar med gosdjuren ut på sommar picknick med pallade kakor ur skafferiet. Händer typ aldrig att dom frågar mig vad dom ska hitta på.Dom har en grym fantasi & förmåga att leva ut den. Tror faktiskt att Agnes tror att hon är en häst eller katt ibland. Och Astrid är alltid en "Cool tjej" eller artist av något slag...
Jag hävdar att mitt "dåliga moderskap" har gynnat mina barns kreativitet & självkänsla. Och dendär ångesten är som bortblåst.