Så kom den där dagen. Jag har väntat och längtat men trodde att det skulle kännas annorlunda. Idag gjorde jag och terapeuten slut. Jag är färdig hos henne och nu är det dags för mig att stå helt på mina egna ben. Hennes visitkort ligger tryggt i plånboken
om jag skulle behöva henne igen. Vi har inget nytt möte inbokat. Men alltså VA!? Ska jag inte träffa henne igen? Det kom nästan en tår när jag gick där ifrån. Hon vet så otroligt mycket om mig och mitt liv. Jag är oändligt tacksam för alla verktyg hon gett mig.
Det känns som att jag för första gången börjar lära känna mig själv på djupet. Jag är mer och mer sann mot mig själv för varje dag som går och det gäller att jag är ärlig med mina behov, att veta vem jag är, vad som är viktigt för mig och sen leva som jag lär.
Jag har verktygen. Nu gäller det för mig att ta ansvar för mitt mående. Det kunde jag inte för ett halvår sen men nu är jag där. Jag har lysande utsikter för att må mitt allra bästa när min trettioårsdag kommer. Det skall bli fantastiskt att få se vart jag lyckas leda livet.
Det är förstås mycket att ta tag i och förändra men små steg åt rätt håll blir ju en ganska lång sträcka till slut. Jag ser ljust på framtiden.