Det mörka i det ljusa.
09 Januari 2016
Även om mycket är ljust och underbart så svärtas det i kanterna av vårt omtumlande liv. Vi har gått igenom mycket och vi har mer framför oss. Stundtals känns det så himla hopplöst. En kyla och ilska har smugit sig in och växt hos oss, vi som alltid skulle älska och ta hand om varandra. Som i alla förhållanden så måste det krisa för att kunna utvecklas. Vi har två små barn att tänka på. Två små barn där den ena är så lyckligt ovetande och den andre så olyckligt medveten. Ska vi någonsin bli hela? Jag känner mig ensam.
22:14:01
Vardagsliv
På tisdag börjar jag simma igen. Det är lite mer än ett halvår sedan jag var i simhallen ensam men jag har längtat tillbaka sen dess. Jag ser fram emot att omslutas av vattnet i den tysta och dunkla bassängen och låta tankarna flöda fritt till ljudet av andra människors andetag. Min själ mår så bra i vatten, det är verkligen mitt rätta element.
Hem.
Kommentarer
Postat av: Livet i USA
Jag tror absolut att lite kris kan leda till utveckling... Håller tummarna för att det ordnar sig för er!
Trackback
