Om att låsa upp sin kropp.
30 Januari 2016
Jag har börjat träna två gånger i veckan. På tisdagar utnyttjar jag min friskvårdstimma och simmar. För två veckor sen började jag med friskis och Svettis. Jag går på jympa soft och börjar bygga upp min kropp. I höst tänker jag avancera vidare till jympa bas. Jag vill så gärna gå på spinning också men får inte till det tidsmässigt.
06:40:41
Vardagsliv
Innan mitt första jympapass var jag galet nervös. Benen hoppade i bilen och hjärtat slog fyrdubbla slag. Jag var rädd för att inte hänga med i stegen eller hålla ut i alla momenten. Men som vanligt var nervositeten helt i onödan. Det gick ju strålande! När nedvarvningen kom och jag låg där på golvet och blundade så brände tårarna bakom ögonlocken, glädjetårar såklart. Tänk hur många hinder jag har klättrat över. För ett halvår sen började jag dansa lite smått för första gången på länge. Kroppen var låst och jag trodde aldrig att jag skulle kunna låsa upp den igen. Men sen dess har jag dansat och dansat. Nu har jag äntligen hittat tillbaka till glädjen i musiken och dansen.
Jympan och simningen låser upp min kropp ytterligare. Det påverkar hela min person. Jag öppnar mig mer och mer. Det är en underbar känsla. Men också lite läskig. Det var enklare att gömma sig och vara sluten. Nu utmanar jag mig själv varje dag och klarar mer och mer. Sprallet är tillbaka och även om mina dippar kommer så är jag så vansinnigt tacksam, lycklig och glad däremellan.
Nu vill jag ha ljusare mornar så att jag kan ta någon morgonpromenad i veckan.
En helt meningslös snapchatbild
Kommentarer
Trackback